Ideologi
KDU Stockholms Läns politik
Alla politiska rörelser bygger på någon form av idégrund. De kan vara olika genomtänkta, olika tydliga och olika medvetna. Men på något sätt speglar de politiska besluten alltid vissa värderingar och vissa grundläggande idéer. De bygger på tankar om hur vi människor är och hur samhället bör fungera.
Det okränkbara människovärdet
Kärnan i den kristdemokratiska ideologin är den kristna människosynen, alltså den syn på människan som har växt fram och förvaltats i den kristna traditionen. Den allra vikigaste principen i denna människosyn är tanken om människans okränkbara värde. Tanken om att alla människor har ett lika värde och att vi alla, som enskilda personer, har ett unikt värde – ett värde som inte får kränkas. För en kristdemokrat är betoningen av det okränkbara människovärdet inte bara en fin idé, utan det är den främsta drivkraften för det politiska engagemanget. Politikens viktigaste uppgift, och vår viktigaste uppgift, är att skapa ett samhälle där ingen människas värde eller värdighet kränks.
Syskonskapstanken
En naturlig konsekvens av detta är den kristdemokratiska solidarititetsprincipen; att vi som medmänniskor har ett ansvar att stå på de svagas sida och att stå upp för den lilla människan.
Solidaritet i den kristdemokratiska idétraditionen skulle kunna beskrivas som ett globalt syskonskap.
Det handlar om ett solidariskt ansvar för alla medmänniskor, inte bara den egna klassen, eller gruppen. Rent idémässigt kan vi se en tydlig koppling till det kristna kärleksbudskapet, uppmaningen att älska sin nästa.
Även rent praktiskt finns det en tydlig historisk tradition. Den svenska kristdemokratiska folkrörelsen
grundades till stor del av samma människor, och i samma anda, som de många kristet-ideella hjälporganisationer vi kan se idag. Där finns dels organisationer som arbetar med utslagna människor i Sverige och dels organisationer som arbetar med frivilligt, internationellt hjälparbete. De utgör tillsammans en värdefull del av vårt civila samhälle.
Personalismen – människan i behov av gemenskap
Vi människor är inte enskilda öar på ett stort hav, men vi är inte heller kuggar i ett samhällsmaskineri.
Alla människor är unika samtidigt som det i själva den mänskliga naturen finns ett grundläggande behov av gemenskap. En kristdemokrat inser att vi människor behöver gemenskap med andra för att kunna utvecklas och för att kunna må bra.
Därför lyfter kristdemokrater fram de små naturliga gemenskaperna. De utgör inget hot mot den individuella friheten, tvärtom så är de ofta en förutsättning för att en människa ska kunna förverkliga sina drömmar. Det är i familjen som barnen först kan få möta kärlek och omtanke. Det är i familjen som vi människor allra först får lära oss etik, att vi har både personliga rättigheter och ett eget ansvar gentemot våra medmänniskor. Familjen är även den gemenskap som i de flesta fall följer en person under hela livet.
En viktig aspekt av den personalistiska människosynen är att den ser på människan som en helhet. Vi är inte bara varelser med fysiska behov, utan vi är personer, och som sådana har vi både andliga och själsliga behov.
Här är det viktigt att inse politikens begränsning och inse att kyrkor och andra trosorganisationer finns till för att möta de andliga frågorna, på samma sätt som föreningar och andra gemenskaper har en viktig uppgift i att möta människors själsliga behov.
Subsidiaritetsprincipen
Den filosofiska utgångspunkten för principen är att samhället byggs underifrån. Samhället formas när enskilda människor bildar par, som sedan bildar familjer, som sedan går samman i bygemenskaper. Dessa formar tillsammans en stat, som sedan kanske väljer att ingå i ett större samarbete. Tanken är att alla de övre nivåerna kompletterar de undre nivåerna. Bygemenskapen kan ta ansvar för sådant som inte familjen på ett effektivt sätt själva kan ordna, och staten tar ansvar för sådant som inte byarna eller regionerna kan ordna själva. De övre gemenskaperna finns till för de undre gemenskapernas skull, men de får aldrig ta ifrån en mindre gemenskap ett ansvar som denna på ett effektivt sätt kan sköta själv. Däremot så har den övre nivån ett ansvar att stödja den lägre nivån, så att denna kan fullfölja sitt ansvar.
Principen är ett praktiskt arbetsverktyg för att få rätt makt på rätt plats. Den leder ofta till decentralisering och får kristdemokrater att ta strid för familjens rätt att forma sin egen vardag, eller för kommunens rätt till självstyre utan utbyggd statlig styrning. Men principen är ingen renodlad närhetsprincip, utan de övre nivåerna har också ett berättigande för att hantera de frågor som behöver ett bredare samarbete. Mot denna bakgrund har det till exempel varit naturligt för de kristdemokratiska partierna i Europa att ställa sig positiva till den Europeiska Unionen.
Subsidiaritetsprincipen har en självklar roll i den kristdemokratiska filosofin. Den blir en naturlig konsekvens av insikten om att alla människor är unika. Eftersom vi alla är unika och olika, så är det inte bara moraliskt fel, utan även misslyckat att ta ifrån människor makten över sina egna liv. Dessutom är det enkelt att i principen se kopplingen till kristdemokratins positiva inställning till de små gemenskaperna och till det civila samhället.
Vi är ofullkomliga
Ofullkomlighetstanken är ett annat intressant begrepp som finns i den kristdemokratiska idétraditionen och som får viktiga konsekvenser på alla politikens områden. Det är en viktig insikt som handlar om att alla människor är ofullkomliga. Det finns inte några perfekta människor, och därför inte heller några perfekta politiska system eller politiska partier.
Grunden är att alla enskilda personer bör få bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv, men eftersom vi människor är ofullkomliga kan vi även göra misstag. När detta händer är det viktigt att det finns ett skyddsnät som fångar upp dem som faller. Det är även viktigt att vi bygger ett samhälle som tar hänsyn till bristerna hos oss människor, så att ingen ska behöva falla i onödan.
Förvaltarskapstanken
Vi ärver inte jorden av våra föräldrar – vi lånar den av våra barn. Det är en känd sentens som illustrerar den viktiga förvaltarskapstanken. Enligt den har vi människor ett ansvar att förvalta våra tillgångar på ett sådant sätt att kommande generationer ska kunna leva i ett samhälle som är i lika bra eller bättre skick än det samhälle vi ser idag. Detta är en princip som sedan starten har haft en stark ställning i den svenska och hela den nordiska kristdemokratin.
Här har principen först och främst tillämpats på miljön, man har betonat vårt ansvar att vårda den jord vi lever på. Vi har visserligen rätt att bruka naturen, men vi får inte förbruka naturens resurser. Det är en insikt som är ständigt aktuell och berör såväl den personliga vardagen som de globala frågorna om hållbar utveckling, kemikalieanvändning och klimatförändringar. Förvaltarskapstanken för med sig en positiv syn på det personliga ägandet, detta eftersom vi människor är mer benägna att vårda det som tillhör oss själva eller någon i vår närhet.
Förvaltarskapstanken kan även kopplas till varje enskild människas förmågor, där vi som personer har ett ansvar att förvalta våra talanger på ett positivt sätt. Dessutom har vi som samhälle ett ansvar att förvalta vårt kulturarv, det handlar dels om kunskap om vår historia och dels om konkreta saker som gamla byggnader och museiföremål. Men förvaltaransvaret kan även anses omfatta positiva traditioner i vår kultur.